Los Scandalous

Förlåt om vi varit frånvarande ovanligt länge. Förstår om ni saknat oss. Bloggen har strulat och vi har haft problem att uppdatera. Men nu är vi tillbaka! Publikens juuuubeeeeeellllll!!
I alla fall, vädret har varit en besvikelse. Nätterna har varit en plåga, inatt var värst. Tänk Barnen från Frostmofjället. Vi sover med petflaskor fyllda med hett kranvatten, alla former av tygstycken virade runt våra arma kroppar, Frida hade mardrömmar om täcken. Vi sover med tomma påslakan och tunna, tunna fleecefiltar. Lyckliga nätter sover Hanna i skarven i Nathalie och Fridas queen size bed. Men vi hörde att det var tio minus i Sverige, vi har åtminstone 15 plus och idag var solen tillbaka.

Jenny tog med oss på en promenad till Montana Avenue, mysigt ställe och Nathalie och Frida tog chansen att trycka ytterliggare en Pink Berry glass. Imorse tvättade Frida för första gången, trots våran skyhöga månadhyra måste vi betala ytterliggare för att använda tvättmaskinerna. Suga ut pengar på små summor, som kan tyckas vara skitsummor, är något som alla är experter på att utsätta oss för. Men vi har märkt, många bäckar små bildar lätt en finanskris.

Så till dagens drama.
Ni som varit uppmärksamma har kanske lagt på minnet att vi bor på gatan/vägen/motorvägen Pico Boulevard. Få övergångsställen leder till att vi inte riktigt orkar ta oss till ett utan sneddar med fara för våra liv över den enorma gatan för att ta oss till Rite Aid (affären där vi handlar akuta nödvändigheter (9 dollars vin och 1 dollars choklad)). Inte enbart på grund av lathet utan för att förminska risken av eventuella överfall av diverse skummisar (typ Chris Brown) tog Hanna idag det osäkra före det osäkrare. Men genvägar medför ofta senvägar. På mitten-refugen stannade plötsligt Hannas hjärta, där stod hon öga mot öga med batongmannen, farbror polis. Vad skulle hon göra, vända, springa tillbaka till Rite Aid och riskera en jakt hon kanske skulle ångra eller skulle hon självmant överlämna sig till polisen (a la Chris Brown). Hanna som inte riktigt gett upp hoppet om Chrisie gjorde som Chrisie skulle göra. Hon gick med huvudet nedböjt över till batongmannen.
Han sa: -Can I see your ID?! Why did you cross the street.
Hanna thinking "What the fuck would you have done gubbjävel"
Hanna sa: -eeh, oooh,, I'm so sorry.
Kom lindrigt undan med att hon var svensk, blond, sötis, studentis.
Vi har lärt oss en läxa.

ps. Vi hittade ett fint träd på vägen hem!

Ojojojoj... ojojojoj... Grymmaste houseklubben ever!
Kärt återseende av örebroaren Jenny och hennes söta hund Kitty  igår lördag (hunden var inget återseende men söt).
Efter förfest hemma i Jennys crib tog hon med oss till den stora klubben Van Guard i Hollywood. Där väntade 6 timmars intensivt dansande till svenska house-DJn Steve Angello. Klubben bestod av sjukt stort dansgolv och stor terass, tillsammans med oss trängdes ytterliggare 1000 andra personer. Dansgolvet kan snarare jämföras med ett publikhav på en fet rockkonsert, man dansade inte med varandra utan med DJn. Många svenskar hade slutit upp för att supporta Steve.

Halv sex på morgonen satt vi i lägenheten och åt taco bell, fötterna värkte men vi var sjukt nöjda.
Kolla in videon där vi försöker fånga stämningen.

Okej, vi förstår att man skaffar sig större förståelse för andra människor när man reser. Det har vi verkligen gjort. Om vi vore amerikaner skulle vi vara så fantastiskt tjocka. Hungern är beständig, den är konstant, på riktigt. Beror det på att maten är så näringsfattig? Eller på att det troligtvis hänger doftgranar med dofter som kaka och bacon överallt.
Människor i allmänhet är lättpåverkade, det är bara att inse att det är ett faktum. Vi bestämmer inte själv över någonting egentligen. Det är så fantastiskt hur utnyttjade människorna här i USA blir. Reklamavbrott handlar antingen om mat eller om aknemedel. Men det värsta av allt, det finns så mycket gott att handla. Det i kombination med att det tar sån tid att ta sig överallt, så jämt när man handlar på vägen hem har man inte ätit på hundra timmar och vill handla allt. Det är så roligt att handla göttiga saker här.
Idag och igår har något annat än hungern varit konstant. Regnet.
Eftersom vi igår låg hemma i lägenheten hela dagen försökte vi oss på en sväng på stan. Gick bra till att börja med men sen kom regnets återkomst. Vi hann med att shoppa lite i alla fall, eftersom vi inte hunnit/orkat tvätta så var vi tvungna att köpa trosor och strumpbyxor. Nathalie som väljer att vända ut och in på sina trosor istället lägga pengarna på ett par skor och en tröja!

Translation: We quite understand why americans are so fat. We are hungry all the time. Because of all the tv commercials, all the tasty stuff you can by at rite aid and the sense of food that hit us everytime we go outside. What about the fucking rain? We left our umbrellas in Sweden. By the way we love Gabe. xoxo

Halvt nockade av solen och promenaden igår lagade vi mat. Samma mat som vi äter varje dag: scrambled eggs, bacon och vatten! Vi övervägde lite halvt om det skulle vara värt att följa med Lotta på en klubb där ett band spelade, men insåg att det var ett sånt projekt att ta sig till Hollywood. Det är inte direkt som i Örebro, då man svabbar sig under armarna och tar cykeln upp på stan.
Nathalies gamla klasskompis Monse och hennes pojkvän Fredrik bor också på Pico Lanai. De kom tillbaka från Sverige tisdag kväll och kom förbi igår kväll för att säga hej. Monse bjöd in oss till dem för lite förfest tillsammans med Anna och Alex, två andra svenska Pico Lanaiare, samt Annas besök, Östersundaren Jonas som firade födelsedag. Ganska snart begav vi oss till en klubb på Main Street i Santa Monica för att fortsätta födelsedagsfirandet en stund till.
Ett flertal mongon slöt upp med oss, såklart...
Hanna mötte the man of her dreams, eller? Helt plötsligt dök Mr Colgate 2009 upp, i beige kostym och cowboyboots. Såklart var han (ville bli) skådis som alla andra i LA, och försökte på alla vis att "läsa" Hanna genom olika "spåövningar" (orka på krogen liksom- men hej jag vill ba daansa låt mig va!). Tillslut bjöd han iallafall upp henne på dansgolvet när M.I.A's paper planes började dundra i högtalarna. Motvilligt klev hon upp ur soffan och gav Frida desperata blickar. För här snackar vi ingen vanlig Satindansgolvshärjdans, utan killen ville liksom dansa nån form av parnings-styrdans! Till M.I.A?!?!? Som tur var kom Frida till undsättning i sista sekund och räddade Hanna från ett säkert förnedrande ögonblick.
Kvällen avslutades hemma hos Alex med donuts som snälla Fredrik styrde!













and here He comes...


and here She comes for rescue...




true love

Vi fortsätter  i fittnesspåret , idag har vi säkert gått 1,5 mil. Från pico lanai till piren, sen längs strandpromenaden till venice beach och tillbaka!  Fascinerades ännu en gång av alla mongon. Och mongonas kompisar. I en av de små butikerna fanns en läkaren tillgänglig för alla. Utanför stod en tjej och ropade: -Legal and confidential medicalcard for marijuana! Vi var på väg in men det var så lång kö. I ingången fanns en handskriven skylt där det stod "the doctor is in, please be seated".
(Mammor och pappor no worries vi är hemma säkert i lägenheten och dricker vattten)
På sista bilden ser ni en stolt Frida med en fantastiskt fin skär nyans. Brännan är på starkt intåg.

Trots att vi slog sovrekord imorse och sov till klockan nio var vi inte sena ut ur huset. Tog bussen till hollywood och mötte upp Lotta. Hon visade oss två grymma butiker, American Rag och Buffalo Exchange. Dit kommer vi helt klart återvända sista veckan och handla upp pengarna vi har kvar (?).
Sen gick turen vidare till Hollywood hills för hiking. Solen stekte och vi nästan klättrade upp för bergen. Extra utmanande för oss som hade converse! Utsikten var storslagen, försökte fånga lite av den på bild men det är nästan omöjligt. Man måste uppleva det själv för att förstå. Idag var sikten så klar att vi såg ända till havet, vilket alltid inte är självklart då ofta en avgasdimma skymmer berättade Lotta. Vi kom fram till att det här nog var den mest ultimata träningen: natur i en klass för sig, bra hang out, grym träning för ben och rumpa (nästa gång tar vi high heelsen), plus att man blir jämnbrun på köpet!
Svettiga och dammiga tog Lotta oss till The Grove, ett mysigt varuhus utomhus där man inte fick köra bil! På vägen dit hann vi med ett stopp på Pinkberry... O.M.G. Godaste glassen (frozen youghurt+färsk frukt) någonsin.
Nu sitter vi hemma och kollar American Idol och försöker planera kommande vecka! Här finns så sjukt mycket att göra, vi vet bara inte var vi ska börja...

Idag har det varit varmt! Började dagen med ett skolbesök, fick efter några om och men tillslut våra Student ID's i snygg 80-tals design. Ovana vid värme som vi är, sökte vi oss snabbt till stranden. Tillslut tröttnade vi dock över att vara landningsbana till måsar i albatross storlek. Åkte hem och fick på vägen sms från Steven som ville ta med oss till den stora Amoeba record store (världens största självständiga skivbutik) i Hollywood. Vi hängde såklart på och fick på köpet en guidad tur genom West Hollywood. Avslutade kvällen med vår första In and Out burger, sjukt gott!
Vad kan vi säga annat än att allt flyter, vi mår bra och hoppas ni har det bra där hemma...
ps. vi längtar redan till frukosten imorrn, för är det nåt vi har i skafferiet är det just det! vi pratar english muffins, blåbärsbagels, jordgubbsmarmelad, creme cheese, ägg, bacon....u name it- we have it! ds.

Vi har varit lite tagna av fredagens kalasande med skrattande magmuskler. Här kommer en sammanfattning av två dagars recover.

Josse somnade snabbt och hårt natten mot lördagen för att sen vakna svintidigt på morgonen. Vi åkte till third street och käkade brunch på en creperia. Sen promenerade vi ner till the famous pier. Orkade inte med människorna på piren och satte oss istället på stranden. Vissa av oss iklädda bikini däääää niiii!!!!
Funderade på att joina "the treasure hunter" för att finansiera kommande festande.
Frida och Josse tog en andra runda med fynd shopping, men vände snart hemåt för att laga brakmiddag med de andra.

Imorse valde Josse att lämna oss för studier i Santa Barbara, hon har redan börjat det hårda studentlivet som väntar oss om två veckor.
Vi har mest hängt på matbutiken Ralph's och storhandlat. Lite deprimerade över att vi kunde fått typ tre par skor var för pengarna vi istället spenderat på mat. KUL!
USA är så himla roligt att handla mat i. Här finns allt från EXTRA EXTRA buttered popcorn with 0 gram fett till färdig inpacketerad korv me' bröd. Här vet man på riktigt vad stress handlar om. Varför heter schwarzkopfs hårspray "göt to be" här när det i sverige heter "got to be"?
Nu har vi kollat lite på super bowl finalen, förstod ingenting, hoppas rätt lag vann.

Hemligheten bakom fredagskvällens fantastiska (livsfarliga) blåa drink var namnet:
AMF, adios mother fucker! Gav verkligen skäl för sitt namn.

I fredags kom vår kära vän Josefin på besök från Santa Barbara. Svängde upp i ett vrålåk, med två av henne amerikanska vänner Steven och Gabe, precis utanför lägenheten. Efter att vi förfestat lite hemma hos oss, drog vi vidare till Joseph's i Hollywood. Detta skulle vara en lounge, men visade sig ha bästa dansgolvet att visa våra europeiska dansskills på!
Efter x antal blåa suspekta drinkar och konstant dans, bar det av till IHOP (International House Of Pancakes) där vi tryckte i oss bästa fyllekäket ever.
Vi har nog inte skrattat så mycket under en kväll sen hjälmarn brann!

Fast egentligen dagens låt sen i Onsdags eftersom vi lyssnat på den varje dag.

Kan ni gissa vilka som tillhör vem?

1


2


3


Nu sitter vi och väntar på Josse med crew. Vi ska loungea i Hollywood!
Vi hörs!

Nu äntligen har värmen kommit! På grund av avsaknaden av sol sen sommaren-93 ville ingen av oss ställa upp på en shortsbild. Men vi har shorts!
Idag åkte vi och mötte Salli, tog bussen till Venice och gick sen strandpromenaden tillbaka till Santa Monica. Venice var varmt, luktade rökelse och var allmänt ballt och fullt av original. Strandpromenaden består mest av udda försäljning och mycket tattooo&piercing ställen och skejtare. 
Vi är riktigt sugna på att badsäsongen ska dra igång! Hanna och Frida har kaanske fått lite färg på axlarna, och Nathalie har möjligtvis fått en fin fräken på näsan.

Igår smsade Lotta, Nathalies systers kompis, och frågade om vi på kvällen ville med på en grand opening på klubben My House i Hollywood. Lotta har sen länge bott där med sin pojkvän Sammi. Där skulle dj AM spela, därav hinten igårdagens inlägg.
Eftermiddagen bestod mest av surarghet på skolsystemet som är helt ologiskt. Vi återkommer säkert mer om det, men nu ska vi inte tänka på något som har med skolan att göra under våra tre lediga veckor.
Kvällen var vår räddning!
Förförfest på pico lanai med oss själva, sen buss mot Hollywood där vi blev upplockade av Lotta som tog oss hem till henne och Sammi. Lottas kompis Jenny joinade och vi hade svensk-tjejförfest medan Sammi kollade på fotboll. Med på förfesten var också tjej-rottweilern Zoe, kill-rottweilerna Sky låg och kollade på skynews i ett annat rum (hahahhaha).
Strax innnan elva åkte vi till My House. Det var stört mycket folk utanför och vakterna försökte lite halv desperat styra upp någon form av kö. Tack vare Sammi och Lotta slapp vi brottas där.
Det var så himla roligt där inne, tack tack Lotta och Sammi för att vi fick följa med er. Hoppas det blir fler gånger!

JAg är skrivförlamad. Så himla star-strucked

Terminstarten är inte förrän den 17e februari. Anledningen till att vi åkte några veckor tidigare var seminariet/introduktionen som vi skulle på den 27e januari (idag alltså) (den egentliga anledningen var såklart 3 veckors solsemster på USAs västkust).

Så, 08:00 infann vi oss i international center baracken. Ytterliggare papper som skulle skrivas under, adresser hit och dit. Allt har liksom börjat gå på automatik. Det här är landet som är gjort av administrativa papper. Kopieringspapper branschen är något att satsa på, inte konstigt att utsikten från planet största delen bestod av platt (alltså PLATT, världens största närkeslätt), kal mark. På tal om utsikten från planet, varför är åkrarna runda här? Är de det i Sverige med?
Egentligen så var vi på plats redan klockan 07:40, morgonpigga som vi är. Efter lite seriös nerkylning gick vi till ett hus med ett rum och satt där till klockan 13. Allt från polisen till försäkringsgubbe och studentkonsult pratade. Kvinnan med den härligaste gelé bilrings-kroppen pratade om vad man får och inte får göra som immigrant. Hennes kropp var formad som något väldigt i värlsklass egendomligt, iklädd plyshdress! Tänk: fatsuit/Lars Brundin, mums...

Under inskolningsdagen har vi stött på ett antal svenskar, typ alla svenskar på Santa Monica College. Och alla älskar oss! Vi vill inte ha några svenska kompisar, hell no leave us alone. Vi blev kompis med Anna från Oskarshamn, hon var snäll bor i Venice. Första helgen när skolan startat drar partystassen sig till hennes lägenhet för inflyttningsfest.

I alla fall, efter all information så gick vi och gjorde obligatoriska test i matte och ESL engelska (invandrar engelska). Det gick okej för alla och vi kan konstatera att vi är halvbra på mycket men aldrig bäst på något. Kul...
Nu väntar möte med student counceller så att vi äntligen kan få skriva upp oss på lite kurser.

Alla är så himla snälla, efter dagen i skolan planerade vi att åka till stan för att gå in i en AT&T-butik och skaffa amerikanska SIM-kort. Vi hann väl inte riktigt åka mer än en halv busshållplats när en kille började prata med oss. Hanna och jag krampade hårt om våra väskor. Någon minut senare gick vi av bussen eftersom killen visade sig vara en snällis och inte någon rånbögmördande uteliggare. Han tipsade oss om en butik som låg precis vid skolan och som sålde alla sorters mobilabonnemangkort.
Så nu har vi amerikanska telefoner, ringer och sms gratis till alla telefoner här och gratis sms till Sverige.
Heja oss, allt flyter.
Det här är landet med administrativa papper och flyt!
yeayyyy




to be continued...

Här kommer lite efterlängtade bilder på vårat nya hem! Ursäkta röran men vi bygger om.