Tisdag 08:38

Terminstarten är inte förrän den 17e februari. Anledningen till att vi åkte några veckor tidigare var seminariet/introduktionen som vi skulle på den 27e januari (idag alltså) (den egentliga anledningen var såklart 3 veckors solsemster på USAs västkust).

Så, 08:00 infann vi oss i international center baracken. Ytterliggare papper som skulle skrivas under, adresser hit och dit. Allt har liksom börjat gå på automatik. Det här är landet som är gjort av administrativa papper. Kopieringspapper branschen är något att satsa på, inte konstigt att utsikten från planet största delen bestod av platt (alltså PLATT, världens största närkeslätt), kal mark. På tal om utsikten från planet, varför är åkrarna runda här? Är de det i Sverige med?
Egentligen så var vi på plats redan klockan 07:40, morgonpigga som vi är. Efter lite seriös nerkylning gick vi till ett hus med ett rum och satt där till klockan 13. Allt från polisen till försäkringsgubbe och studentkonsult pratade. Kvinnan med den härligaste gelé bilrings-kroppen pratade om vad man får och inte får göra som immigrant. Hennes kropp var formad som något väldigt i värlsklass egendomligt, iklädd plyshdress! Tänk: fatsuit/Lars Brundin, mums...

Under inskolningsdagen har vi stött på ett antal svenskar, typ alla svenskar på Santa Monica College. Och alla älskar oss! Vi vill inte ha några svenska kompisar, hell no leave us alone. Vi blev kompis med Anna från Oskarshamn, hon var snäll bor i Venice. Första helgen när skolan startat drar partystassen sig till hennes lägenhet för inflyttningsfest.

I alla fall, efter all information så gick vi och gjorde obligatoriska test i matte och ESL engelska (invandrar engelska). Det gick okej för alla och vi kan konstatera att vi är halvbra på mycket men aldrig bäst på något. Kul...
Nu väntar möte med student counceller så att vi äntligen kan få skriva upp oss på lite kurser.

Alla är så himla snälla, efter dagen i skolan planerade vi att åka till stan för att gå in i en AT&T-butik och skaffa amerikanska SIM-kort. Vi hann väl inte riktigt åka mer än en halv busshållplats när en kille började prata med oss. Hanna och jag krampade hårt om våra väskor. Någon minut senare gick vi av bussen eftersom killen visade sig vara en snällis och inte någon rånbögmördande uteliggare. Han tipsade oss om en butik som låg precis vid skolan och som sålde alla sorters mobilabonnemangkort.
Så nu har vi amerikanska telefoner, ringer och sms gratis till alla telefoner här och gratis sms till Sverige.
Heja oss, allt flyter.
Det här är landet med administrativa papper och flyt!
yeayyyy




to be continued...

Kommentarer
Postat av: alina

hell yeah! bra att ni är på eran vakt tjejer, min pappa höll ett tal igår inför min ankomst om att man måste vara extra försiktig, akta sig för rånbögmördande killar och aldrig gå hem själv i det där landet!

kul att allt flyter på. puss på er!

2009-01-28 @ 08:41:22
Postat av: Philip

Skulle vilja citera en viss M. Jander i detta fall, som i vår ankomst till östkusten en gång sade "Nu får vi inte skämta om aids eller rånbögmördare, för här finns det folk som har aids och/eller är rånbögmördare."



Bra att ni är på er vakt!

2009-01-28 @ 08:59:33
URL: http://lost-found.se/blog/
Postat av: Frida

Men hjälp, vi tror ju nu att alla är snälla. På riktigt så är jag inte riktigt inställd på att man kanske inte ska gå runt själv på kvällen.

2009-01-28 @ 16:35:01
Postat av: maya

Hej hej!

ja vanj er, har pratar folk med er pa bussen, kommer alska att ni ar fran Sverige. Folk ar inte farliga om man e trevlig tillbaka. Men om man inte vill prata sa an man helt enkelt inte titta dem i ogonen eller bara ignrera dem.

Santa Monica ar jatte safe och jag hoppas Mario jobbar kvar som vaktmastare pa Pico Lanai for han e schysst nar man lar kanna honom.

2009-01-30 @ 08:51:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0